Är det verkligen så...
...att man lever som man lär, hittade nåt intressant på en blogg, lite tips och råd till separerade föräldrar.
Hoppas verkligen att den som har lagt in det lever efter det också...
Men tipsen var bra, jag skriver ner en del av dom här...
Hoppas verkligen att den som har lagt in det lever efter det också...
Men tipsen var bra, jag skriver ner en del av dom här...
-Föräldrarna måste försöka skilja på sina egna känslor och behov och barnets känslor och behov när de ska fatta beslut som utgår ifrån barnets bästa.
-När föräldrar ska fatta beslut som berör barnet så är det viktigt att ta reda på barnets önskningar, känslor och behov. Det är viktigt att acceptera och respektera om barnet inte vill svara på frågor. Tänk på att du gör det för barnets skull.
-Prata aldrig negativt om den andra föräldern i barnets närvaro.
-Använd inte barnet som bundsförvant.
-Använd inte barnet som ett vapen mot den andra föräldern.
-Se till att barnet inte dras in i lojalitetskonflikter mellan er föräldrar.
-Det handlar inte om att ge föräldrar dåligt samvete för att de inte i alla lägen lyckas agera med barnet i fokus. Utan att visa att det går att tänka i termer av vad som är bra för barnet, även om föräldrarna mår dåligt och har stora samarbetssvårigheter.
-Det viktiga är att varje förälder var för sig gör vad hon/han kan, utifrån rådande omständigheter, för att se barnet och agera med barnets bästa i fokus. Sedan är det upp till den andra föräldern vad hon/han väljer att göra.
-Var inställda på att kompromissa i beslut som gäller barnet.
-Fråga dig själv om du självkritiskt har gjort allt som är möjligt för att kompromissa, eller om du av ren stolthet, ilska och hämndlystnad sagt nej till sådant som du kan säga ja till.
-Acceptera och respektera från början att den andra föräldern har sina egna regler när barnet är hos henne/honom.
-Var beredd på att det förr eller senare dyker upp frågor där ni tycker olika och då riskerar att få konflikter, ex. när någon träffar en ny partner eller när någon vill flytta.
-Fråga dig själv, -Vad kan du göra för att förbättra samarbetet med den andra föräldern.
-Ett positivt samarbete med den andra föräldern uppstår inte automatiskt utan är en process.
-Det handlar inte om att ge föräldrar dåligt samvete eller skuld för att de inte varit perfekta. Utan att visa att det alltid går att tänka i termer av samarbete, även om föräldrarna har stora samarbetssvårigheter.
-Det viktiga är att varje förälder var för sig gör vad hon/han kan, utifrån rådande omständigheter, för att samarbeta. Sedan är det upp till den andra föräldern vad hon/han väljer att göra eller inte göra.
-Efter separationen har man ingen rätt att tala om för den andra föräldern hur han eller hon ska leva eller vara som förälder.
-Det krävs inte att föräldrar tycker om varandra, men de måste sätta eventuella negativa känslor som ilska, bitterhet och hämndbegär åt sidan när de samarbetar.
-Föräldrar bör försöka att sätta det som händer idag i ett längre perspektiv. Om ett, tre eller fem år kanske båda lever i nya familjer. Ha tålamod.
-Det första steget mot ett bättre samarbete är ofta det svåraste, framförallt om samarbetsproblemen pågått under en längre tid. Det kan ha uppstått prestige: vem bestämmer, vem vinner och vem är stark.
-Kom ihåg att förändring tar tid. Det tog tid att bli ovänner. Det kommer att ta tid att bli vänner igen. Den andra föräldern behöver upptäcka att man vill något nytt. Att bygga upp ett raserat förtroende är en process.
-Om föräldrarna har samarbetssvårigheter, finns det en risk för att barnets känslor, behov och önskningar hamnar i skymundan. För att undvika detta måste man skilja på sina egna och barnets behov, och också aktivt försöka ta reda på vad barnet känner och behöver
-Om bara en förälder är intresserad av barnets bästa är det desto viktigare att hon eller han gör allt för att sätta barnet främst.
-Föräldrarna vet att de har ett väl fungerande samarbete, när barnet är hos mamman och säger: "Jag längar efter pappa." Eller när barnet säger till sin pappa: "Jag har så roligt hos mamma." Ett barn som vågar säga sådana saker vet att båda föräldrarna accepterar barnets kontakt med sin mamma eller pappa. Den som vill sitt barns bästa, blir glad över att barnet har det bra hos den andra föräldern.
-I ett samarbete som fungerar är det viktigt att föräldrarna alltid försöker prata positivt om varandra i barnets närvaro.
-Även om ett barn kan vara besviket på någon förälder, vill barnet inte att någon annan ska kritisera denne -framförallt inte den andra föräldern.
Det är ju lätt att säga och skriva ner sånt här, men jag hoppas verkligen att den som har sånt här på sin blogg också lever efter vad den skriver....
/Richard
-Fråga dig själv om du självkritiskt har gjort allt som är möjligt för att kompromissa, eller om du av ren stolthet, ilska och hämndlystnad sagt nej till sådant som du kan säga ja till.
-Acceptera och respektera från början att den andra föräldern har sina egna regler när barnet är hos henne/honom.
-Var beredd på att det förr eller senare dyker upp frågor där ni tycker olika och då riskerar att få konflikter, ex. när någon träffar en ny partner eller när någon vill flytta.
-Fråga dig själv, -Vad kan du göra för att förbättra samarbetet med den andra föräldern.
-Ett positivt samarbete med den andra föräldern uppstår inte automatiskt utan är en process.
-Det handlar inte om att ge föräldrar dåligt samvete eller skuld för att de inte varit perfekta. Utan att visa att det alltid går att tänka i termer av samarbete, även om föräldrarna har stora samarbetssvårigheter.
-Det viktiga är att varje förälder var för sig gör vad hon/han kan, utifrån rådande omständigheter, för att samarbeta. Sedan är det upp till den andra föräldern vad hon/han väljer att göra eller inte göra.
-Efter separationen har man ingen rätt att tala om för den andra föräldern hur han eller hon ska leva eller vara som förälder.
-Det krävs inte att föräldrar tycker om varandra, men de måste sätta eventuella negativa känslor som ilska, bitterhet och hämndbegär åt sidan när de samarbetar.
-Föräldrar bör försöka att sätta det som händer idag i ett längre perspektiv. Om ett, tre eller fem år kanske båda lever i nya familjer. Ha tålamod.
-Det första steget mot ett bättre samarbete är ofta det svåraste, framförallt om samarbetsproblemen pågått under en längre tid. Det kan ha uppstått prestige: vem bestämmer, vem vinner och vem är stark.
-Kom ihåg att förändring tar tid. Det tog tid att bli ovänner. Det kommer att ta tid att bli vänner igen. Den andra föräldern behöver upptäcka att man vill något nytt. Att bygga upp ett raserat förtroende är en process.
-Om föräldrarna har samarbetssvårigheter, finns det en risk för att barnets känslor, behov och önskningar hamnar i skymundan. För att undvika detta måste man skilja på sina egna och barnets behov, och också aktivt försöka ta reda på vad barnet känner och behöver
-Om bara en förälder är intresserad av barnets bästa är det desto viktigare att hon eller han gör allt för att sätta barnet främst.
-Föräldrarna vet att de har ett väl fungerande samarbete, när barnet är hos mamman och säger: "Jag längar efter pappa." Eller när barnet säger till sin pappa: "Jag har så roligt hos mamma." Ett barn som vågar säga sådana saker vet att båda föräldrarna accepterar barnets kontakt med sin mamma eller pappa. Den som vill sitt barns bästa, blir glad över att barnet har det bra hos den andra föräldern.
-I ett samarbete som fungerar är det viktigt att föräldrarna alltid försöker prata positivt om varandra i barnets närvaro.
-Även om ett barn kan vara besviket på någon förälder, vill barnet inte att någon annan ska kritisera denne -framförallt inte den andra föräldern.
Det är ju lätt att säga och skriva ner sånt här, men jag hoppas verkligen att den som har sånt här på sin blogg också lever efter vad den skriver....
/Richard
Kommentarer
Postat av: Anki
Det var ju bra skrivet.....
/A
Trackback